Hantverket, det personliga mötet med kunderna samt insikten om att man aldrig blir fullärd är några orsaker till varför yrkesvalet fortfarande fascinerar efter drygt 40 år. Den stolthet Ulf Byström på Byströms Guld & Ur utstrålar när han talar om sitt arbete som guldsmed går inte att ta miste på. Entusiastiskt berättar han om lusten till att få arbeta med och forma unika objekt med sina händer. Om det speciella förhållandet till kunderna där han får deras fulla förtroende att handskas med ting som i de flesta fall betingar, om inte stora ekonomiska belopp, så åtminstone ett högt affektionsvärde.
Varför valde du den här yrkesbanan?
– Ha ha, jag var dålig i skolan helt enkelt. På den tiden gick det inte att hoppa av och ta igen skolan senare. Fungerade inte skolgången var man tvungen att skaffa jobb. I mitt fall stod valet mellan präst och guldsmed. Men präst var man ju tvungen att läsa till,
säger Ulf och skrattar.
När han var 17 år gick Ulf en lärlingsutbildning till guldsmed. En sjuårig praktisk grundutbildning där han fick praktisera upp till ett år på varje ställe för att få så bred erfarenhet som möjligt. Det är en tid som Ulf minns som mycket lärorik då han kom i kontakt med många erfarna och kunniga hantverkare.
– På sätt och vis är det fascinerande att kunna konstatera att arbetsmetoderna i det här yrket knappt förändrats alls sedan dess. Jag jobbar på precis samma vis som när jag började. Största skillnaden då och nu är väl att fler moment i tillverkningsprocessen gjordes för hand tidigare. Idag köps många komponenter färdigt från fabrik.
Vad köper den typiske kunden?
– Förlovnings- och bröllopsringar dominerar. När det gäller mer vardagliga föremål är det ofta arvegods som ska föras vidare som minne, exempelvis farmors ring som ska bli ett halssmycke.
Hur ser en typisk arbetsdag ut i en guldsmeds liv?
– För min del börjar den klockan sex med att jag springer en mil. Kvart över nio börjar vi »duka« upp butiken och så öppnar vi klockan tio. Klockan åtta stänger butiken och vid nio är jag hemma igen. Vi har öppet sju dagar i veckan men vi är ett familjeföretag och försöker lägga ett rullande schema, så för min del brukar det bli sexdagarsvecka.
Hur länge har du haft verksamheten i Vällingby?
– Vi tog över affären i mitten av 90-talet från VV Fröberg som hade haft butik här ända sedan Vällingby Centrum öppnade 1954. Innan dess hade jag verksamhet inne på Östermalm men jag märkte ganska tidigt att allmänhetens köpkraft alltmer kom att koncentreras i köpcentra i förorten. Då började jag att titta på möjligheten att etablera mig i någon förort.
Vad »smider« du helst?
– Roligast utan tvekan är bröllopsringar. Att få bidra till att göra två personer lyckligare ger så mycket.
Varför talar man oftast om 18 karat i guldringar eller smycken? Är inte 24 karat optimalt?
– 24 karat är för mjukt och har därmed dålig hållbarhet. 18 karat, där man blandar i koppar och silver, är bäst eftersom det är mer slitstarkt. Rätt gjort räcker ett föremål i 18 karat en livslängd. För egen del har jag så vitt jag kan minnas aldrig fått tillbaka någonting jag gjort i 18 karat.
Nya eller begagnade diamanter, vad ska man köpa?
– Det spelar ingen större roll eftersom priset på en sten beror på dess kvalitet, inte dess ålder. En sten klassificeras efter vad som på engelska benämns som de »4 c:na«: carat, colour, clarity och cut, alltså stenens vikt, färg, renhet och slipning.
Hur mäter man egentligen karaten i en sten som sitter i en ring?
– Det går i viss mån att göra en uppskattning av en sten som är infattad. Man kan ibland bestämma dess diameter och höjd men helt exakt går det inte.
Går det trender i ringar?
– Mindre än vad man kan tro, förändringarna över tid är faktiskt ganska små. Ringen är ju i regel rund (skratt) så det som förändras är ringens storlek, antal stenar och så vidare.
Läs mer om Byströms Guldsmedja