Klockan är 17.00 och dörrarna till Filmstaden Vällingby öppnas. Där inne är det varmt och luktar popcorn.
– Vi har många stamkunder som kommer till de tidiga föreställningarna. En del kollar först om filmen visas i salong 1, då den salongen väcker gamla minnen för många, berättar personaladministratören Sandra Dejanovic.
Salong 1 är den kulturminnesmärkta premiärsalongen, som i samband med ombyggnationen för några år sedan varsamt fräschades upp. Att kliva in i den är som att förflyttas 50 år tillbaka i tiden. Bland annat står de båda raderna med fästmanssoffor kvar på den starkt sluttande parketten.
Långt under jord finns fyra nya, moderna och bekväma salonger, byggda för att smälta samman med 50-talsarkitekturen. Den långa trappan kan vara lite tjorvig att ta sig upp och ner för, men för den som har svårt att gå finns det hissar.
I kassan, direkt till vänster i foajén, är det än så länge lugnt.
– Det syns i foajén vilken dag och tid det är. På helgerna är det många barnfamiljer som kommer hit och på vardagarna har vi då och då skolbio. Varannan onsdag under våren och hösten kör vi även barnvagnsbio och dagbio, förklarar Sandra.
Många Sverigepremiärer
På vardagskvällar brukar det räcka med en person i kassan och en maskinist. Vid premiärer och på helgerna arbetar fler. Men det är inte alltid så lätt att veta i förväg vilka filmer som kommer att locka en stor publik.
– »Borat« var till exempel rena skrällen. Det hade vi inte förstått i förväg, så då fick vi buda över popcorn från en annan biograf så att de inte skulle ta slut, minns Sandra Dejanovic.
– Vi har Sverigepremiärer nästan varje fredag. Det är inte längre så att det dröjer tills filmer visas på förortsbiografer. Hur lång tid de går beror på efterfrågan. Förra året visade vi »Mamma Mia!« i ett halvår, eftersom många kom och såg om den, förklarar maskinisten David Bowallius.
Det är han som laddar filmerna, river biljetterna och städar de fem salongerna denna kväll. För nu för tiden är själva visningsprocessen helt automatiserad, så David och hans kolleger behöver inte längre stå i maskinrummet hela tiden.
»Cinema Paradiso« är alltså, som David säger, en försvunnen tid. Och han borde veta. Både hans pappa och bror var biografmaskinister, så David är nästan uppvuxen i ett maskinrum.
– Det började som ett extrajobb för mig. Jag har jobbat på den här biografen sedan 1995, då den hette Fontänen och det bara fanns en salong. Jag tycker att det är kul med den tekniska biten.
Julen en biohelg
– Julhelgen är fortfarande den stora biohelgen, även om juldagen kanske inte är den dag då det kommer mest folk längre. Men vårt besöksrekord är faktiskt just från juldagen 2007, då »Arn – Tempelriddaren« hade premiär, säger David.
– Många som bor i närheten är glada över att det finns en stor bio här i Vällingby och vår publik är väldigt snäll och städad. Det här är ändå en förhållandevis liten bio, där personalen oftast är densamma och därför har koll, beskriver David Bowallius.
När han har gjort i ordning och borstat ur projektorn, stängt av strömmen, släckt ljuset och låst dörrarna är han den sista som lämnar Filmstaden Vällingby denna kväll. Utanför ligger torget öde. Och under jord är det nu endast tunnelbanan som går.
Snabbfakta om Fontänen
Fontänen invigdes den 22 oktober 1956. Premiärfilm var musikalen »Pysar och sländor«, med Marlon Brando, Jean Simmons och Frank Sinatra. Visningen inleddes med att Sickan Carlsson, iförd en vit paljettklänning, läste en för kvällen specialskriven prolog av Karl Gerhard.
Arkitekterna bakom Fontänen var Sven Backström och Leif Reinius.
År 2005-2006 genomfördes ett antikvariskt återställande av den befintliga salongen samtidigt som fyra nya byggdes många meter under gatunivå. I dag har Filmstaden Vällingby fem salonger, totalt 655 sittplatser och cirka 150 000 biobesökare varje år.